Oss män emellan

På morgonen hör jag att vägen vid Arslätt är avstängd efter en trafikolycka. Det är obehagligt att höra om olyckor, jag hoppas automatiskt att ingen ska ha blivit allvarligt skadad.

Jag och Arvingen passerar Arslätt på väg till Bovallstrand på måndagen. Gött mos, bara grabbar, det är inte så komplicerat att umgås med en kille på två och ett halvt år. Arvingen gillar att kasta sten i vattnet, banka med pinnar och äta pannkakor, superpappan gillar att klättra på stenar. Tillsammans har vi det riktigt gott.

En solig aprilmåndag i Bovallstrand är inte alls det sämsta i livet. Lövsprickningen är precis på gång, Bryggcaféet är öppet och serverar lunchbuffe till oss och en enda gäst till. Vi går ut på strandpromenaden och jag återupptäcker en otäckt snygg arete som nästan ser omöjlig ut. Arvingen upptäcker en strand med stenar som måste kastas i havet. Vi blir kvar hela dagen, kastar sten i vattnet och tar det nästan aggresivt lugnt. Min son är bäst i världen och bjuder mig på en av våra bästa grabbdagar tillsammans, bara han och jag, inget annat i hela världen.

Ute på Badholmarna hittar vi ett block med några små boulderproblem. Superpappan får klättrat lite medan Arvingen fortsätter att kasta sten i havet och banka med pinnar.

Arvingen somnar i bilen på väg hem, jag sjunger med till bilstereon och svischar hemåt genom skogen, kör om en kille på moped som sms:ar vid vägkanten. Jag svänger runt en kurva och plötsligt står de där, hukande gråhåriga släktingar som lägger blommor vid vägkanten, de håller tröstande om varandra, gravljus är tända på marken. Jag möter två andra mopeder på väg till platsen.

Tårarna spränger i ögonen när jag åker förbi. Min son sover stilla i baksätet när jag väser svordomar mellan tänderna, förbannad över att någon annan förlorat allt som jag haft idag. En av mina bästa dagar har varit någon annans sämsta.

Livet är inte rättvist. Men det är här och nu.

Pojken som omkom var 17 år. Han blev påkörd av den buss som han skulle åka till skolan med.

Kjugekull, Yoda och småbarn

Bouldering och barn är en utmaning som iblad ger märkliga resultat. Påsklovet avverkades i Kjuge med strålande väder och trevligt sällskap, skoj att leka med familjerna Nathén, Sköldstam och Patrik och Herman. Jag fick till och med bouldrat lite varje dag, även om mycket av tiden gick åt till att hålla ungarna vid liv.

Är barnaavel slutet på boulderingen då? På något konstigt sätt så är det inte det. Trots att jag tränat mindre än någonsin i vinter och klättrat mindre än någonsin per dag i Kjuge så fick jag gjort fler svåra (för mig) problem i Kjuge än någonsin. Gamla spöken skickades och städades ut. När man får chansen att röra stenen så tar man i lite till.

En tanke klarnar i huvudet på toppen av Monolithblocket: "Ge mig en barnfri kväll så skickar jag hela skogen."

Skralt med foto och film blev det. Superpappan pysslade med annat. Tjejskick på Yoda fastnade lite på video i alla fall. Elisabeth och Jossan visar hur man gör.

En tisdag vid havet

Några klipp från fiskebäcksvik. En musikfri liten snutt för en gångs skull. Nu pyser vi till Kjuge ett tag. Ses.