Lädernallen är tillbaka

Våren är tillbaka i en hastighet av 10 meter per sekund just nu. Äntligen torrt på så många ställen att man får svårt att välja. Som vanligt får jag skäll av min kära fästmö för att jag tränar för lite och leker för mycket när jag är ute. Men det är skoj att hitta nya problem att klättra på, så är det bara.

Under vintern huggs det timmer och ved i skogen. När skogsmaskinerna har gjort sitt så dyker det upp nya vyer och nya öppna ytor i terrängen. Ibland avslöjar dessa ytor nya möjligheter till klättring. Vid Bergs skola har det plockats ner en del skog så att mer klippa har kommit i dagen. Jag har spanat på klipporna från bilfönstret i några veckor, och igår blev dragningskraften för stark och plötsligt stod jag där på hygget med paddan på ryggen. Resultatet blev som det ofta blir, det bidde ingenting på hygget. En annan process tog vid.

När jag väl har placerat skorna ute i terrängen följer en tvångsmässig, manisk period på ungefär en timme tills allt är rekat, tills berget klämmer ur sig minst ett problem i alla fall. Gårdagens promenad runt omkring hygget bjöd på några reviderade och uppgrade sva-arete-prospects ute i solen och en trevlig svagt överhängande, hyggligt hög skogsarete med utstegskrux. Innan mörkret föll blev det dags att testa lyckan. Varsågoda, Lädernallen ger stöd i dagens videoklipp.

Heja Henke!

Med anledning av att Tjockvist har lyckats ta sig upp för detta eminenta problem vid Vrångarö så bjuckar jag på en repris. Är fyra månaders vaknätter över nu?

Problemet har inget namn än, förslag?

Sten Åke möter kronprinsessan

Jajjamensan, då har kronprinsessan Viktoria puttrat förbi på vägen med SÄPO-bilar och följe. Närmsta grannen rapporterar glatt vad som hände under denna cirkus. Naturligtvis var han framme och skakade tass med hovets blivande högsta höns vid lunchen på Röe. Redan på förmiddagen sågs han med cykeln inne i Brastad, kanske för att spana in Vickans prestation vid hällristningarna i Backa?

Medan skolbarnen viftar med flaggor och Vickan vallas runt bland hällristningarna vid Backa så funderar jag på om det skulle bli någon utomhusbouldering denna dag. Bitande kallt och kort om tid leder till att jag tar den lates väg och stannar vid en sprängd arete vid vägkanten. Visst är det magert, men ibland är ett drive-in problem allt man hinner med innan träträningen.

Som en bonusvideo bjuckar jag idag på Den Muntre Snickaren som bygger systemvägg till Sportplatz Spång.

Vinter eller ovinter?

Igår var det vackrare väder än idag. Klart och soligt igår ledde till att jag tog paddan med mig in till Lysekil. Väl ute skar vinden genom bar hud och efter ett liten koll i minnet hamnade jag vid Ålevik där det finns en överhängande sydvänd vägg. Jag har tidigare testat att komma upp för insteget på en fin hög linje,(fem meter till vänster om farbrorn på videoklippet) men jag har aldrig lyckats komma in riktigt på problemet.

Klippkvaliten är något lömsk, men den fina linjen skulle bli en pärla om greppen sitter stabilt och om någon orkar åla sig upp någon gång.

Nu har det återigen snöat lovikavantar över byn och vätan tränger sakta men säkert ner i klippan. Hav tröst, i garaget är det torrt ännu.