Post-Fontan-syndrom

Fontan var fint. Två veckor rackarns trevligt sällskap och vackert väder. Snälla människor. Nya kompisar. Världens bästa bouldering. Inte konstigt att man landar ganska hårt hemma när det är snöstorm och Sambon sitter fast och deppar i två timmars bilkö vid Hallinden.

Mycket barn blir det när man tar med sin pöjk på resa, men jeflar vad lätt det är att bara ha en unge med sig. Mycket sämre blir det med foto och video, eftersom tiden liksom försvinner.

Från solig sandsten till blöt bohuslera med sjuk sambo, vintertid och mörkare kvällar, tar det slut här? Det är bara att bryta ihop och komma igen. Häller var mycket geggigt idag, Arvingen trampar av sig gummistövlarna i komockor och gegga medan Fadren försöker att wobbla upp för några uppvärmningsproblem i skymningen. Ett blöjbyte senare var det tack och godnatt aftonsol.

Hittade dock lite sol och torr klippa vid Marielund nära Norrkila som är värt att åka tillbaka till. En handfull lätta problem finns just nu, det kommer att bli mer, t.ex. en mycket svår vertikal arete med bra höjd.

Jag vill ha bra träningsmöjligheter nära Lysekil. Någon som vill vara med och bygga en träningsvägg?


Anja på Carré d'as Cuvier Rempart


De som egentligen bestämmer.

Jay på Rubis sur l'Ongle.

Lånad monstertruck.

Två killar på after-climb-baren. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.

Arete vid Marielund.

Samma arete, bara att klättra upp. Vänstra sidan är en lättare högboll.