Mari har ordet, Grattis!

Fyller 37 år idag. 1 timmes ledigt från barn och jobb. Hällers granit kråmar sig i guldkostym. Jag smyger som en fredlös bland skuggan nere ibland blocken. 12 minusgader, inga hästar, kor eller fåglar. Livet släcks ner när solen försvinner. Klättrarna har vikit ihop sina drömmar och gett sig av. Bara jag och kylan.
Min son är en kilometer bort och har nyss lärt sig cykla, han frontalkrockar med friheten varje gång han klarar den skarpa svängen utanför mormors hus. Min dotter kastar sina leenden in i en oviss framtid där hon en dag kanske kommer att tröttna på allt och fly med en cirkus. Jag tar upp en handduk och slår bort snön från blocken. Efter några försök vaknar kroppen till liv och cellerna börjar glupskt tugga i sig av värmen. Jag är en medioker klättrare, men jag är här. 37 år och jag begär inte längre något mer av drömmarna än en tyngd av närvaro. Livet trampar i sin spilta och blåser en rökig andedräkt över mina kalla fingertoppar. Bara ett försök till, ett till…