Gullmarn, kallt vid Studseröd

När det närmar sig -20 så är det inte lika fröjdefullt längre att hacka is. Linus och jag fick oss en promenad på Gullmarns is och en liten orientering i var fallen finns i verkligheten ute på fjorden.

Heder till Linus som gjorde anmarschen från Skåne men ändå hann före mig från Härnäset. När kölden slog till i förstman Linus lämmar drog han fram toppflaggan och satte den på dagens högsta punkt, ungefär fem meter upp på fallet. En snabb reträtt följde som inte ens tarvade en firning. Ingen dog idag häller, jag är glad, Linus är glad, alla är glada. Fallen är helt klart värda att komma tillbaka till när näshåren inte fryser i borrarna.

Linus på väg mot det högra fallet. En stor tapp har släppt från det vänstra otäcka branta snygga fallet.


Titta solen! Solen busar strax innan den går ner. För oss blev det ingen bränna idag, vi är på väg hem.

Ich bin ein isklättrare

Linus följer Mike på Fjällbäcken.
Som en fläkt från förr hugger jag in mina gula pulsaryxor i Fjällbäcken i Bärfendalen. Med ärvda byxor, lånade damasker och en nyåterfunnen yxa spräcker jag nollan den här säsongen.

Fjällbäcken är i bra kondition, den är till och med torr idag. Bonden är trevlig som attan och informerar om att det var 22 grader kallt här på morgonen. Dubbla dunjackor med i packningen, 1-0 till mig. Lyckas att slippa leda på hela den korta dagen innan solen går ner, 2-0 till mig. Bastu när ungarna lagt sig, 3-0.


Skruvarna tar slut och Mike gör stand.

Linus susar uppåt.

Jajjamensan, supermegaextrem brant isklättring. Skoj ändå.

Isläget på Åbyfjorden

Nix, det är inte fruset hela vägen bort till Ulorna än. Knagglig kass skridskois med massa snö på. Men man kan alltid gå ner och titta på eländet vid Röe Sandvik.

Det borde snart vara fruset vid Måsestenareten, vilket gör det mycket lättare att komma ombord på den tjusiga kanten.

Ett vackert elände vid Röe Sandvik.


Världens bästa Mari pressar i solen för en skandinavisk nyårsbränna.

Tänk om jag hade valt en annan idrott...

Sök ditt eget namn på Internet och du skola finna goa grejer. Jag har en kusin hemma i Mälardalen. Han är ungefär lika gammal som jag och han är ungefär lika lång som jag. Vi är nog kanska lika på många sätt.

Jag valde att klättra, han valde något annat. Förmodligen så tränar han lite mer än mig och äter lite mindre tårta. Jag kanske ska öka min träningsdos till en gång i veckan i alla fall?

Dagens Hällerbild

Häller om morgonen. Den uppmärksamme ser att tomten har firat över Canapéväggen, eller är det någon annan som har äventyrsfirat? Andy?

En hundpromenad i kylan

Funderar på att åka till Munkedal och åka en sväng i skidspåret. Mari säger att spåren var svinbra igår.

En spännande nyhet från Brodalen med omnejd är att det har röjts skog framför Svaneberget. Lederna Eggelse, Grodmannens blick m.fl. kommer att ligga mer öppet i solen i framtiden. Fortfarande cirkulerar hästarna såsom tigerhajar kring instegen och längtar efter att sätta tänderna i första bästa klättrare.

Det är ju sommar än trots allt. Ett till videoklipp från Sotenäs, från stället som Mari hittade, och som är nominerat till Årets boulderfynd 2010 i trakterna häromkring. Vi får se hur det går. Minus nio i luften på videon.

Mera sommar i november

Nu är det kanske lite mera vinter än vad det var förra veckan, men det är fortfarande sommar i själen, eller tjälen, kanske det var. Duschen frös sönder i bastun vilket känns lite underligt nu mitt i sommaren. Att andra klättrare smyger runt och klättrar is känns också lite osomrigt. Nog tjötat, bastun väntar, premiärdags:

Mari har ordet, Grattis!

Fyller 37 år idag. 1 timmes ledigt från barn och jobb. Hällers granit kråmar sig i guldkostym. Jag smyger som en fredlös bland skuggan nere ibland blocken. 12 minusgader, inga hästar, kor eller fåglar. Livet släcks ner när solen försvinner. Klättrarna har vikit ihop sina drömmar och gett sig av. Bara jag och kylan.
Min son är en kilometer bort och har nyss lärt sig cykla, han frontalkrockar med friheten varje gång han klarar den skarpa svängen utanför mormors hus. Min dotter kastar sina leenden in i en oviss framtid där hon en dag kanske kommer att tröttna på allt och fly med en cirkus. Jag tar upp en handduk och slår bort snön från blocken. Efter några försök vaknar kroppen till liv och cellerna börjar glupskt tugga i sig av värmen. Jag är en medioker klättrare, men jag är här. 37 år och jag begär inte längre något mer av drömmarna än en tyngd av närvaro. Livet trampar i sin spilta och blåser en rökig andedräkt över mina kalla fingertoppar. Bara ett försök till, ett till…