Från mitt fönster, vardagsrealism

Det är mänskligt att klaga. Jag tog med mig klätterskorna till jobbet för att eventuellt få en chans att röra torr klipppa. Funkar inte. Vad är det för mening med att ha havsutsikt på jobbet när havet är lika inbjudande som ett kallt flodhästkadaver?

Ingen klättring idag. Beställer tårta istället, Mari fyller år, hurra!

Rälsproblemet

Häller igen. Enbent flintis klättrar rälsproblem.

Höst i Fontan...

Tack Emma, Stina och Hilde för några superfina dagar i Fontan. Den här dikten är till er. /Kram Mari

"Tiden vrider sig sakta in mot skogen,
solen sjunker ner genom höstens årsringar.
Franska småfåglar hänger knäveck i buskarna.
På ett block i Bas Cuvier
sträcker sig en klättrare efter ljuset
i dagens sista crimp,
hon är inte längre en kropp
bara ett temperament
silad genom en höstkväll."


Starka Stina



Duktiga Emma


Tuffa Hilde


Big mama

Lina vid Lyse Kyrka

Surväder har det varit i helgen. Med min egen gumma i Fontan och två ungar att hålla reda på hema så bidde det ingen utomhusklättring den här helgen. Det blir återvinning av gammalt videoklipp från hösten 09 istället.

Lina drar på bra tycker jag, det var bara några veckor sedan jag själv backade av problemet med bleka ursäkter om dålig rygg och smetiga grepp. Tråkig svag dator och brist på ork ligger bakom det lilla formatet på videon.

Säsongens sista

Ett av säsongens sista äpplen. Nattfrost, månljus, äppelpaj. Livet på landet i en liten ask. Varför bor inte alla på landet?

Låtsasglädje?

"Jag är sur. Jag kom inte upp." hävdar Mari och äter päron vid fin arete på Smögen. Snart i Fontan, barnfri och utan mig. Jag är naturligtvis inte bitter. Äsch, jag har det ju så bra på jobbet.

Någon som har plats i en gite till mig i november?

Barba skön

Bandykille ses surfa bland graniten på en skön våg. Vad gör närkes stolthet med händerna? Erbjuder medelspot? Med medelpad?

En titt på granit

Tandhygeinistens son fuderar över vägval i naturen. Bandyzombie tittar på.

Manlig städtant

Närkes stolthet städar bohuslänsk granit. En bandysupporter från Stångebro söker skydd bakom trevlig arete. En finfin helgdag i oktober, mera sånt.

Dö nu fästingdjeflar

Som i en vacker dröm vaknar jag upp och känner hur det frasar frost i gräset. I livets cirkel rullar fästingarna ner till den skuggiga sidan där Hin Håle och de andra syndarna bor. Äntligen kan vi röra oss fritt i skog och mark utan TBE och borrelia. Hurra för döden!

Etikinlägg

Hur många får hjälpas åt med ett insteg? Arvingen övervakar M, P och O när de bygger med klossar. Är det rätt att utsätta nästa generation för sådana här minnesbilder? En fuktig fredagseftermiddag för någon vecka sedan vid "Jorden runt i en kundvagn". Dimman mjölkade ur och rann som droppar i gräset.

Jag tog aldrig på mig skorna, har heller aldrig hängt kvar i instegsgreppen på detta problem. Än. En vacker dag flyger alla mina 168 centimeter rätt upp i en koordinerad rörelse och bestämmer över insteget. Vilken dag som helst.

Om fallet på Häller

Så här skriver Bohusläningen idag.
http://bohuslaningen.se/nyheter/lysekil/1.1356710-sakringen-slappte-nar-klattrare-foll

Dags att åka till jobbet

Sterk kuling säger yr.no om vädret imorgon. För några dagar såg det goare ut på morgonen vid frukosten.

Inget nytt från mig om nedfallande klättrare i området. Jag vet ingenting om det hela.

Innan regnet

Regnjacka på, blötan närmar sig i dalen, ett stelt leende in i kameran. Replängd åtta på Shangri-La i Romsdalen. Återigen har jag lurat till mig de lätta reporna och låtit Andy och Henke leda de svårare bitarna, gött!

Var är vi nu?

Var är vi nu? Första rätta svaret vinner en kväll i bohusstugan.

Ojsan i bergen.

Ibland blåser det bland bergen, ibland går det lite snett. Någon saknar en repsäck vid Trampoline på Häller. Vems är det? Jag vet inte.

"Vi är inte turister, vi är klättrare."

"Vi är inte turister, vi är klättrare." Oder was? Ja, ja genau. En bild på en vän som värmer i hjärtat. Andy på topp i Jotunheimen.

Vestveggen på Stora Skagastölstind

En bild i klassisk stil. Bara en stor vägg, inte mycket mer information. Här finns det riktigt fin sten att klättra på, Vestveggen rekommenderas varmt. Gå till berget, börja klättra vid foten och klättra till toppen. Fira litegrand, gå ner och njut av mat, dryck och sömn. Ibland är inte livet svårare än så.

På världens tak står en vän

Närmast himlen står en man som jag tycker mycket om. Vems smågrisar är det som nöter på Storens topp?

En helt vanlig örebroare

En skönhet, en stilikon, en fyr i friluftsbeklädnadsdjungeln, kort sagt en okulär njutning i guds fria natur. Järnhandlarns pöjk på Vestveggen, Stora Skagastölstind.

Y-front

Satt och slötittade på min Grigri och fick ett par y-frontkallingar i synen. Varför har vår franska instruktör y-frontkallingar? Varför har han en gigantisk vänsterarm jämfört med den högra? Väcker bilden fler frågor?

Den stora gösen ska grilla sig

De båda fiskarna.

Treårige Movitz konstaterar "Jag fick två gösar och pappa fick två pinnar". Han har helt rätt. Hade han inte varit just min egen son så hade jag haft svårt att ta det på rätt sätt. Det var första gången som Movitz fiskade med kastspö, draget svingades med kraft både hit och dit medan Fadern duckade, blundade och försökte att hålla sig själv och sonen skadefria. När den lilla spinnaren hamnade i vattnet valde inte bara en utan två gösar att falla för frestelsen, högg och fick följa med upp ur sjön och ner i hinken.

Att låta en treåring bestämma över liv och död kanske är en utmanande uppfostran, men Movitz dom var kristallklar. "Den lilla gösen ska simma tillbaka. Den stora gösen ska grilla sig". Och så fick det bli.

Pappatips: Åk till kanotcentralen i Munkedal vid Kaserna, hyr svinbillig kanot och lek med ungarna, fiska och campa. Ta med grillen.

Trampoline i sommarhettan

Linus svettar sig upp för Trampoline på Häller.

Jodå, det klättras visst lite i Bohuslän så här års också. Badandes i svett klarnar en tanke i skallen medan mjölksyran pumpas fast i underarmarna: jag är kass på repklättring. Herregud, så här kan vi inte ha det, dags att öva lite pump medan värmen ligger som en våt filt över boulderingen i närheten. Tidig start och mängdträning ligger numera på schemat. Linus har åter lämnat oss för Chamonix. Även min GriGri fick av misstag åka med bland de andra grejorna på Linus rack. Snart återvänder mojängen via post.

Maris spricka på Kleven

För någon helg sedan tog Mari med mig och ungarna till en spricka som hon testat på Kleven. Den ligger lite öster om repklippan som finns där ute. Mycket av klippan är bruten där ute, men den här sprickan är naturligt vass och jävlig. Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva, utan jag skulle skriva att sprickan är snygg att titta på och helt okej att klättra. Missa inte denna om du skulle gå förbi med en padda under armen.

Hyggligt trött just nu. Vi har varit på samråd gällande vindkraft i Lysekils kommun. Många klätterklippor berörs av planerna. Mer om detta senare när jag orkar skriva om det.

Det finns en plats för alla.

Vägverket har satt upp en ny skylt hemmavid.

Båden ä i.

Tjockvist med korvstumparna i Monolith.


Jajjamensan, båten är i sjön och den lilla miljöbovsmotorn spinner som en katt. Jag drömmer redan om att åka till Kornö och pilla lite på graniten där ute. Andra rafflande nyheter är att Linus har dykt upp i hembygden en kort sekund för att sedan dra ut på Nordsjön.

Mera raffel:Imorgon är det Brodagen.

Mari och Clark Kent

Gnag i värmen, publiken suktar efter mer drag. Vem ger sig först, Clark eller damerna?


En kvarts vila. Nej tack, jag vill inte ha. Ingen jävla mango på mina fingrar. En av morsorna väljer rätt.


Mari drar igen. Tjusigt klädd i gråblågrå.


Jihoo! Bli glad, klättra upp på en sten.


Mari bjuckar på rykande nybakad beta.

Hamburgö

Från 111___04

Fotograf Fredrik leker kameleont och smälter in i klippan på Hamburgö. Trevlig klättring, trevligt sällskap, trevlig helg.

Lädernallen är tillbaka

Våren är tillbaka i en hastighet av 10 meter per sekund just nu. Äntligen torrt på så många ställen att man får svårt att välja. Som vanligt får jag skäll av min kära fästmö för att jag tränar för lite och leker för mycket när jag är ute. Men det är skoj att hitta nya problem att klättra på, så är det bara.

Under vintern huggs det timmer och ved i skogen. När skogsmaskinerna har gjort sitt så dyker det upp nya vyer och nya öppna ytor i terrängen. Ibland avslöjar dessa ytor nya möjligheter till klättring. Vid Bergs skola har det plockats ner en del skog så att mer klippa har kommit i dagen. Jag har spanat på klipporna från bilfönstret i några veckor, och igår blev dragningskraften för stark och plötsligt stod jag där på hygget med paddan på ryggen. Resultatet blev som det ofta blir, det bidde ingenting på hygget. En annan process tog vid.

När jag väl har placerat skorna ute i terrängen följer en tvångsmässig, manisk period på ungefär en timme tills allt är rekat, tills berget klämmer ur sig minst ett problem i alla fall. Gårdagens promenad runt omkring hygget bjöd på några reviderade och uppgrade sva-arete-prospects ute i solen och en trevlig svagt överhängande, hyggligt hög skogsarete med utstegskrux. Innan mörkret föll blev det dags att testa lyckan. Varsågoda, Lädernallen ger stöd i dagens videoklipp.

Heja Henke!

Med anledning av att Tjockvist har lyckats ta sig upp för detta eminenta problem vid Vrångarö så bjuckar jag på en repris. Är fyra månaders vaknätter över nu?

Problemet har inget namn än, förslag?

Sten Åke möter kronprinsessan

Jajjamensan, då har kronprinsessan Viktoria puttrat förbi på vägen med SÄPO-bilar och följe. Närmsta grannen rapporterar glatt vad som hände under denna cirkus. Naturligtvis var han framme och skakade tass med hovets blivande högsta höns vid lunchen på Röe. Redan på förmiddagen sågs han med cykeln inne i Brastad, kanske för att spana in Vickans prestation vid hällristningarna i Backa?

Medan skolbarnen viftar med flaggor och Vickan vallas runt bland hällristningarna vid Backa så funderar jag på om det skulle bli någon utomhusbouldering denna dag. Bitande kallt och kort om tid leder till att jag tar den lates väg och stannar vid en sprängd arete vid vägkanten. Visst är det magert, men ibland är ett drive-in problem allt man hinner med innan träträningen.

Som en bonusvideo bjuckar jag idag på Den Muntre Snickaren som bygger systemvägg till Sportplatz Spång.

Vinter eller ovinter?

Igår var det vackrare väder än idag. Klart och soligt igår ledde till att jag tog paddan med mig in till Lysekil. Väl ute skar vinden genom bar hud och efter ett liten koll i minnet hamnade jag vid Ålevik där det finns en överhängande sydvänd vägg. Jag har tidigare testat att komma upp för insteget på en fin hög linje,(fem meter till vänster om farbrorn på videoklippet) men jag har aldrig lyckats komma in riktigt på problemet.

Klippkvaliten är något lömsk, men den fina linjen skulle bli en pärla om greppen sitter stabilt och om någon orkar åla sig upp någon gång.

Nu har det återigen snöat lovikavantar över byn och vätan tränger sakta men säkert ner i klippan. Hav tröst, i garaget är det torrt ännu.

Sogndal igen

Jodå, en systemvägg är på gång i garaget, men det som jag ser fram emot just nu är Sogndal i sol i helgen. Sambon kommer hem jihoo, jag åker bort jihoo. Sportlov den här veckan i Lysekil, jag är fri att leka.

Det var torrt nyss...

...men inte nu längre. Nu är det verglass ute och tankar på att bygga en 45-gradare i garaget. Får se hur det går. Äkta skräpklipp idag, men äkta skräp är ju i alla fall äkta.

Före förskolan, i väntan på hämtning

Det finns en vacker plats på nära håll, en plats med en snäll, sällskapssjuk häst och en gammal tjock hund. På samma ställe finns det torr granit som sprider lycka. En liten bit ifrån finns svärmor som leker med min dotter, lite längre bort är Arvingen på dagis. Snart är jag där, hämtar honom och åker till Stånge huvud och försöker att bouldra lite till i gott sällskap. Mest fika och lite bouldering, men inte alls så tokigt för en onsdag i febuari.

Uppladdning inför Sogndal

Vissa får vara ute och klättra i härligt soligt väder, andra har feber sedan en vecka tillbaka. Vi får se hur det går. Jag är ruggigt sugen på att komma iväg och åka bräda.

Mari har ordet

Afterworkbouldering på Smögen idag. Jag, svanarna och spegelblankt hav. Jeans, T-shirt och klätterskor i solnedgången kl 16.00. Bohuslän har öppnat för säsongen. Gratis årskort för alla med granit i hjärtat. /Mari

Solvarm granit och dålig sikt

Äntligen ute igen! En mikrotur med sovande dotter i bilen igen, den här gången vid korsningen vid Askum på väg mot Kungshamn. Jag sitter i bilen och letar långt inne i huvudet efter torra ställen att klättra på. Bilen far förbi korsningen vid Askum och jag ser att väggen ligger i solen och att det ser torrt ut. Kikar över axeln och kan lugnt konstatera att dottern sover som en spädgris i barnstolen. Vänd om, parkera och klättra, snabba på innan solen går ner.

Farbror Wulf ska ha borstat det här problemet för länge sedan. Fin sten och fint problem, underbart med lite torr granit under naglarna.

Dagen efter drog det in dimma som fetvadd vilken spolierade boulderplanerna med dottern. En snabbtur på Åbyfjorden med skridskor blev det istället.

Inte sticky på Åbyfjorden.

Lite bättre sikt var det på söndagen på Gullmaren. Riktigt fin is på stora delar av Gullmaren, ruggigt platt dock, men vad ska man göra när inte vädret är på boulderhumör?

Arvingen undersöker isen på Gullmaren.

Hur är det där ute egentligen?

Solen tittade fram, färgade morgonmolnen röda och förgyllde lämningen på dagis idag. Lite senare hängde ljuset fortfarande kvar i det blå medan termometern stannade på -6. Hur klär man på en ettåring för ett boulderpass i minusgrader? hmm. Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Ut till Fiskebäcksvik, kort koll nere vid lotsbåtarna, halkar nästan av toppen eftersom det det ligger hård is under snön, upp till utkiken och hittar snö på toppen överallt. Någon dag hård sol skulle kunna bränna bort snön från utstegen. Hoppas att det händer snart.

Vigdis sista dag 10 januari 2011

Hon hittade oss sommaren när vi köpte huset. Ensam, sjuk och eländig flyttade hon in till oss och blev frisk och stark igen. Nu jagar hon möss i de sälla jaktmarkerna. Ett kattlöst liv är inte riktigt lika bra.

Verglass och fin skridskois på Åbyfjorden

Norra Ulorna och fin is på Åbyfjorden.

Inte mycket bouldering just nu. Tövädret på nyår gjorde inte förhållandena bättre på blocken. Visserligen kan det vara vackert med snyggt påpenslad isglasyr över gulröd granit, men det är inte det jag vill åt.

Iskall kille i pulka som hävdar att han har det skoj ändå.

Med inspiration från Mackan S gav jag mig ut på Åbyfjorden och åkte skridskor i söndags kväll. Det visade sig att hela fjorden är frusen ända till mynningen där havet är öppet. Snön har smält ner och isen ligger blank och fin från Röe och hela vägen ut. Arvingen fick hänga med en sväng idag och kika lite på Ulorna i vinterskrud. De läskiga isfallen vid Ulorna finns inte riktigt, inte som jag minns dem från förra året i alla fall.

Litet isfall vid Fågelviken som blivit läbbigt vitt under tövädret.