Is, hjältar och kanske något nytt

Arvingen kollar sticket dagen efter nya fynden.

Det är en konstig värld vi lever i. För några dagar sedan åkte jag och Linus skridsko och spanade in lite eventuella vattensololinjer i sötvatten. Dagen efter åkte jag skridsko ensam på Åbyfjorden på riktigt fin is. Isen låg ungefär ut till Ulorna, men inte riktigt så långt ut. Det är kul att byta perspektiv då och då, man kan se klipporna från ett annat håll och förstå hur enkelt det är att ta sig fram när allt är platt som en sjöis. Men det är klart, skridskoåkning kan bli långtråkigt i längden om man ensamt och långsamt skär isen med jämna skär. När man är helt säker på att isen håller så är det inte riktigt lika spännande längre.

Jag tar ibland för givet att det inte är så mycket mer folk häromkring när man ger sig ut. När jag försiktigt smög ut på Åbyfjorden och kollade isen så upptäckte jag glidspår på isen. "En svan." En korkad tanke. Några andra hade åkt skridsko här dagen före mig. Att följa spår är tryggt, men inte lika roligt.

Att träffa folk är däremot nästan alltid roligt. Hittills så har jag bara mycket bra erfarenheter av möten med vuxna ensamma män på tunn is. Kanske för att jag själv ibland är en sådan man. Den man som kom glidande emot mig vid Stranderäng längst in i fjorden visade sig vara en trevlig prick. Ivar är 64 år och har hand om soteleden och är initiativtagare till Sotemaran. Han berättar också att han funderar på att starta en kajakklubb och en skridskoklubb utöver engagemanget i IK Granit. Han har varit topptursguide i Jotunheimen och Rondane men det är kanske inte det som är mest intressant. Han har också varit statist i klassikerrullen "Hjältarna från telemarken" som spelades in i Rjukan. Att vara med i gamla filmer är alltid stort.

Hur som helst så vände både han och jag när isen kröp ner mot fem cm, så Ulorna i vinterskrud fick vi inte se den här gången. Dagen efer hade isen blåst upp, så nästa chans att åka längre ut kommer efter nästa köldknäpp.

För den som orkar läsa ända ner hit kan jag släppa att jag och Arvingen var ute på en kort skogspromenad och hittade ett trevlig ställe med i alla fall 20 möjliga boulderproblem. Sydvänt, block, väggar, linjer, öppet läge, överhängande, bra landning, torrt, orört. Det är bara att komma hit och leka. Ta med stålborste på pinne, gärna 6 meter lång och en passande padda. Ta med soligt väder också och lämna snöblasket hemma. Just nu har jag teknikstrul med videoredigeringen så du får måla bilder i huvudet.

Kärlek och respekt.


Arvingen hävdar bestämt att han inte har någonting att göra med att Fadrens dator har krupp.