Fontan på gång

Jorå, det var ett tag sedan jag skrev något eller la ut någon liten film. Anledningen är att jag håller på att packa inför Fontan, håller på att bygga ut, och har haft feber parallellt med det magiskt bra sendarvädret. Illa. Tråkigt nog så har Alexandra och Rakel hoppat av resan eftersom Alex finger gör ont.

Så nu blir det järntrion första veckan och andra veckan får vi förstärkning från Masthugget och Klippan. Allt ska göras på en gång. Det kommer att tas i så att det blinkar till i skogen. Skräpfilmsklipp: Lågaction vid Hogen.

Postveien, Hellesylt, revanschen.

Sista dagen på Strandaresan blev den vackraste, soligaste och skönaste dagen med brädåkning på något år för mig. Som vanligt så spårade inte jag en meter på vägen upp, utan jag överlät det jobbet åt dem som har konditionstränat och således fuskat. Stort tack till Mogge och Producentmange för en härlig dag.

Strandafjällen på bräda

Jupp jupp, det blev Stranda igen och premiär för mig och min splitboard i fjällen. Åkarkompetensen har utvecklats som beräknat. Ingen konditionsträning och ingen åkning på ett år har lett fram till att jag är lika kass som vanligt. Men det gör inget, jag har en hel del kul ändå. Förutom att jag valde att hänga knäveck i en lite för grov björk så har jag nog inte fått några större skador. Att åka utför med röva först är visst fortfarande fel.

Tyvärr så hade det inte snöat ordenligt i området på "minst tre-fyra veckor" enligt personalen vid uthyrningsboden. Det kändes i alla fall som vår med mjuk varm snö längst ner på åken. Jag har sällan sett snögränsen så högt upp som på den här resan. Trots det så finns det gott om snö på höjd. Till slut fick jag åka Slogen, som jag trodde skulle vara en mycket jobbigare topp än vad den var. Det är en mäktig topp och ett fint åk.

Utsikt från Högenyken

Faktiskt för mycket sol.

Lace Armstrong eller Morgan?

Producent Magnus lider i solen.

Lance och Producenten på slutspurten mot Slogen.

Identitet i repris

Begagnad kärlek är den bästa som finns. Ett privilegium man har när man inte längre är tonåring är att man kan göra comeback på olika sätt. Samtidigt som jag sprang omkring i Eskilstuna och passade bollen till de tuffa killarna i fotbollslaget så pysslade Mari med andra fysiska lekar i Växjö. Sen blev vi dubbelt så gamla och båda flyttade till Göteborg.

När vi först träffades var hon känd som "kulstöterskan", även om karriären låg nere sedan några år. Nu är det dags igen, efter 15 år är kulan i luften igen. Hon säger att tekniken är kass. Jag tycker att det ser okej ut efter 15 års paus. Dogmafilmat av kulstöterskan själv.

Pappafrihet och rivning

Från Pappafrihet och rivning

Arvingen lider i solen vid Gerlesborg.

Pappaledigheten fortsätter. Den senaste tiden har det varit en aning lite utomhusbouldering, trots att den alltid är nära. Till exempel så var jag och Arvingen vid Lyse kyrka häromdagen. Istället för att stanna vid blocken åker vi vidare några hundra meter till babyrytmiken. Tidigare har jag inte funderat så mycket på vad som händer vid Lyse. Nu vet jag att det bland annat serveras sopplunch för 25kr efter allmänt bäbiskaos.

Från Pappafrihet och rivning

Arvingen hittar brant vägg med sluttande landning.

Fokus har legat på att få igång utbyggnaden av huset. På något sätt så känns det skönt att ha lite småvärk i kroppen efter en dags riktigt kroppsarbete. Träning på kvällen efter jobb har känts överambitiöst. Att bli bjuden på våfflor av nybyggarparet Johan och Ann-Sofie är lite mer min stil, mer grädde och mindre slit.

Från Pappafrihet och rivning

Martin Timell är inte här.

På söndag fortsätter Pappaledigheten i Stranda med brädåkning utan barn. Rättvist.